"det man inte vet, lider man inte av"

Jag försöker hålla mig vaken, jag försöker hålla mig alert, men när saker runt om mig är ett stort virr varr
så orkar jag inte med någonting. Några av mina bästa vänner har visat sig att inte vara det, och bara det
är en av de största och mest värsta saker som en tjej i min ålder kan uppleva. att ständigt behöva
tänka på att de faktiskt inte finns kvar när amn behöver dom. massa annat som kretsar i mitt huvud.
Att ständigt ha dessa tankar i huvudet, om att man vill ge de ett försök men att samtidigt känna,
varför ska jag ge dom en chans när inte de ger mig en chans? en chans till att bevisa varför
jag vill att dom ska finnas vid min sida för evigt. Att få känna den sanna kompis kärleken är något
av det bästa som finns. jag upplever denna kärlek från några få kompisar just nu - caroline, zandra, johanna, magnus,  och vivi <3 det är ni som får mig att känna att jag lever, jag älskar er och vill inte förlora er på
samma sätt som jag gjort med så många andra.jag behöver för att kunna orka kliva upp på morgonen.
gud vad jag hatar situationer som denna, situationer där man inte vet vad som kommer ske framöver.
kom tillbaka till mig, jag saker er!


( och nej jag har ingen vidare lust att svara på frågor, ingen lust att snacka skit om andras ryggar, verkligen inte och det gör jag inte, men jag måste få skriva av mig, fel att andra får läsa men vad ska jag göra för att få dom att förstå, att jag verkligen saknar dom?
och nej jag har ingen lust till att blogga just nu. )