Nya hus ska påbörjas att byggas här i byn.
träden vi hade våran koja i när vi var mindre är nu borta.
Jag har så hemskt mycket minnen med de träden.
Det fanns två stycken plankor kvar i träden när de höggs ner.
Jag stod där och såg på medans de sågade ner träden.
förr eller senare kommer alla barndomsminnen försvinna.
man kommer växa upp, se sakerna försvinna.
jag saknar tiden med alla, vi alla som var när vi var mindre.
Jag kan sitta och rabbla upp alla som lekte när vi var mindre, men inte lönt då knappt ingen umågs längre idag.
det är så tråkigt att alla ska växa upp, att växa ifrån varandra och inte ens heja på varandra längre.
vi delade så mycket, och jag har fortfarande minnen kvar sen vi lekte och hade så roligt tillsammans.
att se alla gå åt olika håll gör ont inom mig, men man måste släppa taget om vissa ibland, tyvärr.
vi var ca 10-20 barn som var med varandra och gjorde allt, och ja jag menar allt!
vi tältade tillsammans allihopa, lekte burken, kurragömma, på rymmen, ja vilka minnen jag har.
men man måste som sagt släppa taget om allt och gå vidare. fast man inte vill.