Vaknat på helt fel sida idag.
jag förstår dig! pappa tjatar om samma saker och om att jag måste söka jobb och blablabla. vi drar du och jag! :)
Söto, jag förstår hur du känner.. :/ Joooobbigt..
Angående papper så får vi se;) Bilen e inte riktigt riktigt körbar, måste byta ruta innan jag kan köra!.. :/
Jag är en sk. vuxen. Jag har hem, barn, är gift, och har åldern inne för att defenitivt vara vuxen.
Min tolkning av att vara vuxen är att man är ansvarig.
Vuxenheten kommer inte bara svepande och lägger sig över en bara så där, utan sker i etapper. Man får ett barn, man får ett arbete, en förälder dör osv.
Man tar sitt ansvar för sitt eget liv (vilket inte har någonting med eventuell barnslighet att göra) och när man är ansvarig så är man väl vuxen då...
Vad man själv vill göra med sitt liv behöver ju inte vara hus, barn, volvo osv. utan kan ju vara något helt annat: luffa runt i världen, bo i skogen med katter, bli byfåne eller konstnär eller vad som helst.
Man måste inte passa in i normen för att bli vuxen.
Du är rädd för att inte passa in och verkar lika rädd för att passa in.
Acceptera att du är den du är. Kompromissa inte alltför mycket med dina egna övertygelser. Ta ansvar för de val du gör - oavsett vilka val det är, och du passerar som vuxen.
För det är ju ansvaret som är det otäcka, och rädslan att inte klara av det. Men oftast är man ju inte ensam, utan har olika familjemedlemmar och vänner omkring sig till stöd, råd och uppmuntran.
Men visst står jag ibland med en känsla av snopenhet. Är vuxna så här barnsliga och hjälplösa och rädda?
Men jo, det är dom faktiskt. Love U <3
Vi föräldrar har ett ansvar mot våra barn, och bör ta det ansvaret med stort allvar. Det enda vi vill som föräldrar är att det ska gå bra för våra barn. Det finns mycket jag är villig att offra för mina barns stora lycka. Det är ju vi som föräldrar som leder våra barn framåt i livet..
Alla har vi mer än en gång tyckt att ens föräldrar är det värsta som finns. Men när jag är tillsammans med dig och din familj så kan jag oxå se i din pappas ögon hur mycket han älskar dig och vill dig väl!!Och JA han har rätt att vara tjatig nu om din framtid och vad du har för planer.Det ingår i hans roll som förälder!! Tänk dig om han inte skulle bry sig... Vad hade du då blivit för person och människa! Du är på väg in i vuxen världen nu.. Den kan tyckas vara stor och skrämmande.. Men det är precis som din mamma tidigare skrev, acceptera den du är och dom du närmast har kring hjärtat. Samt att du kommer att få göra många val i resten av ditt liv, val som du måste stå för. Kom i håg att det är mänskligt att fela och att göra fel val. Det är ju då man lär sig.. Ingen är perfekt. Varken lite eller stor. Jag vet att det är svårt att vara förälder och att vilja vara en bra föräldrer i alla lägen. när oron blir för stor för ens barn så blir handlandet som förälder lika svår att hantera.
Den första människan du måste lära dig att komma överens med är faktist dig själv Anna-Karin! När livet känns tungt och svårt så ska du ställa dig framför spegeln och säga högt till dig själv: DU OCH JAG TJEJEN VI KOMMER ATT FIXA DET HÄR TILLSAMMANS!!! För kommer du och din själ överens så himmel och pannkaka vad långt du kommer att komma. Du har ju drömmar och ambitioner.. Så jag menar vad väntar du på!! Du kan ju tänka dig jag som knappt har någon data vana, jobbar i dag inom It enheten på falu kommun.Jag får titt som tätt säga till min chef "hjälp jag fattr inget". Alla kan det gäller bara att ta första steget. det är du och ingen annan som kan ta steget åt dig eller göra din val. Det är du som har ansvaret för det. Fram till nu har dina föräldrar tagit sitt stora ansvar för dig. jag tycker spontant och direkt att dom har gjort ett fint jobb. Det finns kanske något som dom tänker i dag tänk om vi hade gjort annorlunda. Hiur hade det blivit då! Men vi lever i nuet och kan bara ta ansvar för de val vi hittils har gjort!
Du duger som du är för vet du vad jag duger som jag är. Jag kan inte allting, ser inte perfekt ut.. Men jag tycker om mig själv. Jag kan se mig i spegeln och säga orden, och finna styrka i det. Jag finns här för dig och vill gärna stötta dig i att finna dig själv. Har du läst Mia Törnbloms böcker om självkänsla. jag har hört att hon ska komma till falun & ha föreläsning igen. Jag var på den förra året. Kanon bra. Vad vacker och duktig man kände sig efteråt. jag kan varm rekomendera dig att gå på henne. jag har en bok som du kan få låna. eller rättare sagt Thomas har en bok!! Den är lätt läst och enkel att förstå. Kram från mig till dig!!
